Grått ute & grått inne
Kategori: Allmänt
Plommonträdet blommar
Äppelträdet på G att blomma
Överallt står det packningar redo för flyttning
Så istället för att studera så bloggar jag. Känns gott att bara skriva av sig bland.
När jag tänker efter så har jag flyttat några gånger i mitt vuxna liv. Jag är ju ingen nybörjare eller orutinerad flyttare. Det borde gå lätt och smidigt men trots det så känns det ändå motigt och tungt. Inser att det är nog för att just denna gång, så har vi inte valt att flytta själva. Kan inte låta bli att le då jag tänker på vår bostadskarriär.
Första gången jag flyttade var när jag som 19 åring flyttade hemifrån tillsammans med ett par kompisar från Övertorneå till Göteborg. Vi tre tjejer köpte en bil ihop och körde ner till Göteborg och vår femrumslägenhet. Vi bodde ihop, jobbade ihop och gjorde det mesta tillsammans. Livet var en fest. En härlig tid! Efter ganska precis ett år träffade jag Rikard och blev kär ♥ så nästa flytt blev till vår gemensamma trerumslägenhet i Gamlestaden i Gbg. Kommer ihåg vad mysigt det var att få bo i något alldeles eget tillsammans med den man älskar. Underbart!
Åren gick och 1995 blev jag gravid. Vi höll graviditeten hemlig så länge det var möjligt och vi insåg att det skulle bli jobbigt att bo kvar tre trappor upp utan hiss och sade upp lägenhetskontraktet på vinst och förlust (och hoppades på att hitta något bättre). Alla undrade varför vi skulle flytta? :-) Jajamen, även det löste sig! Höggravid i stekande hetta i augusti flyttade vi till en fin trerummare mitt i Mölndals centrum. Vi var så lyckliga och ännu lyckligare blev vi i september då Sara föddes. ♥ Jag stormtrivdes i Mölndals centrum med lite affärer runt knuten och man kunde faktiskt promenera in till centrum i Göteborg, vilket jag gjorde någongång.
År 1997 var jag gravid igen. Lukas föddes och helt plötsligt kändes det inte alls lika kul att bo i en lite lyhörd lägenhet. Grannen ovanför var ensamstående med två barn och träffade en ny kärlek. Det gick hett till på våningen ovanför tror jag. Som nyblivna tvåbarnsföräldrar var det inte det man ville lyssna på (ler). Så är det ju med lägenhet, det är ju lite lyhört. Vi ville kunna släppa ut barnen i en trädgård, hänga tvätt ute, kunna leka och fika med barnen i vår egen trädgård utan att behöva släpa med sig alla grejer till en park. Jakten på hus började. Vi tittade mycket på hus i Mölndal då men det kändes för dyrt så vi fick vidga våra vyer. Det slutade med att vi köpte ett gavel radhus i Landvetter. Barnvänligt, lagom stort, nära dagis, skola, centrum och bara gångvägar runtomkring radhusen. Vi fick en del hjälp med att piffa till radhuset med renovering av Rikards pappa. Tack och lov! Det blev ett jättebra boende och vi stortrivdes ända fram till 2004 då vi började känna oss trångbodda. Barnens önskemål var en studsmatta och det hade vi för liten tomt för (det skulle liksom inte bli så mycket kvar om vi satte dit en sådan) och de vill verkligen ha en stor trädgård. Jag och Rikard ville ha ett större hus med mer plats. Vi funderade på att bygga ut, bygga nytt eller köpa något annat. Jag hade genom alla våra år i Landvetter passerat mitt drömhus ner vid sjön. Å, vad jag gått förbi där många gånger och suktat, drömt och önskat att just DET huset skulle bli vårt. Och tänk, en dag var det till salu (precis då vi renoverat vårat badrum och toalett klart i radhuset så de var tipp topp). Alldeles för dyrt tyckte vi då om vårt drömhus utgångspris och tänkte inte ens gå på visningen. Men det gjorde vi och (precis som om det var meningen) så blev det vårt. Kan ni tänka er? Det året (2004) var händelserikt. Vi gifte oss, köpte hus och även vår lilla hund, Leo. Lycka!
Nästa flytt blev till Kalifornien. Rikard fick detta jobberbjudande och jag hade så svårt att åka. Ville inte lämna huset vi bodde i, vår hund eller mitt jobb. Men jag blev övertalad (vilket jag är glad över idag) och vi åkte. Kunde dock inte hyra ut huset i det läget. Det var alldeles för mycket känslor just då. Sommaren 2010 åkte vi hem och hälsade på nära och kära. Det var skönt att komma hem till vårt kära hus i Landvetter, bo där och kunna ha Saras konfirmationsfest där. Men vi insåg att det var för dyrt att ha huset stående, jobbigt och oroligt att hela tiden behöva engagera någon som tittade till det och skotta snö m.m. så det blev dags för magasinering av möbler och huset blev uthyrt. Den gången kändes det ganska lätt även om jag ägnade hela min sista Sverigevecka till att flyttstäda, rensa och fixa och sälja vår bil (Rikard hade åkt tillbaka till Kalifornien för att jobba) "Aldrig mer att jag flyttstädar" sa jag då. Vi rensade och tömde hela kall vinden innan Rikard åkte, tack och lov. Där låg en hel del "bra att ha grejer" och saker som jag velat spara av nostalgiskäl. Ibland är det bra att få en spark i baken så saker och ting blir gjorda. En ren befrielse att tömma vinden. Blir så skönt när vi flyttar hem till vårt kära hus igen.
Och nu sitter jag här, år 2012 i full färd med att flytta igen och flyttstäda. Blir nog bra i slutändan ändå. Det andra huset är mindre och det blir lite klurigt med möblerna då det är en helt annan planlösning men vi får en pool OCH varje flytt ger en tillfälle att rensa och slänga lite så nästa vecka blir en nystart...igen. :-)
I skrivande stund ser jag solen komma fram. Tänk så mycket lättare allting känns bara solen visar sig. Tittar jag ut i trädgården så ser jag att äppelträdet knoppar och börjar blomma.
KANSKE inte blir en så tokig dag ändå?
KANSKE, kanske det blir en dag med sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne? :-) Hoppas......
KANSKE, kanske, kanske ...........jag skulle ta mig en löptur? ;-)
Åsa