swedishhousewifeincalifornia

Nu har det kört igång på riktigt igen. Hösten kommer att innehålla en del utmaningar och det blir lite att "bita i" framöver. För min del var det kursstart i måndags och återigen har jag ännu mer att göra. Det är med blandade känslor som jag ser fram emot hösten och dess utmaningar. Det känns både lite roligt och lite motigt. Det roliga är att man får en kick av att få lite positiv bekräftelse, genom lärare, klasskamrater och inlämningar ( om det går bra och det har det ju gjort hittills) :). I vardagen som som hemma fru så får man inte så mycket "feedback" på allt det vardagliga och vanliga man gör. Visst uppskattar Rikard och barnen allt jag gör här hemma och ger mig komplimanger och uppskattning då och då men lika ofta tas det för givet. Älskar mitt hemmafru liv då jag vet att det är tidsbegränsat men tror att människan är skapt för att jobba, känna sig behövd och få någon slags bekräftelse på att man gör något betydelsefullt. Det sistnämnda är ju allt jobb här hemma också och jag tror och hoppas att det har varit skönt, tryggt och bra för barnen att ha sin mamma hemma fast de är så stora. Det är väl lyxigt? De hinner stå på egna ben, ta mer eget ansvar, hjälpa till mer och ta sig hit och dit själva, tids nog. Det motiga är att det blir mycket mer att göra, plugga på kvällar och helger och vara upplåst till tider med föreläsningar, seminarium och grupparbeten samt att ha pressen på sig att prestera. Men allt löser sig, det brukar det göra. Det verkar bara vara så svårt, otroligt svårt. Jösses, vad har jag gett mig in på?

Jag har dessutom ännu en utmaning framöver. Jag har anmält mig till "San Jose rock maraton" den 7 okt. Ja, ni läste rätt. Om exakt en månad. Jag anmälde mig för några vekor sedan i förhoppning om att komma igång med min träning och det har jag faktiskt gjort. Jag promenerar, simmar, går på gymmet och kör styrka och springer ca. 5 dagar i veckan men det är en bra bit till att springa en halvmara. I regel behöver man mer tid på sig att träna inför ett halvmaraton (om man inte är en vältränad löpare). Det kändes bara som att jag behövde och ville ha ett mål. Det går som det går! Jag SKA springa i alla fall. Kom precis hem från en löprunda på lite drygt en mil och fick en mental kick. Det gick ganska lätt så loppet borde jag fixa men frågan är om det blir på en tid som jag kan känna mig nöjd med? Jag sprang halvmaran på Göteborgsvarvet för lite drygt tre år sedan och det gick rätt bra men då hade jag börjat träna 8 månader innan. Fördelen med att ha sprungit halvmaran en gång är att man rent mentalt vet vad det handlar om och vad som krävs, så skam den som ger sig! Dock sitter de där extra kilona (fluff, fluffet) som jag vill bli av med väldigt hårt på kroppen. De vill liksom inte försvinna! Suck, det är väl bara att kämpa på och muskler väger mer än fett har jag hört. Det vill jag gärna tro på. Något kilo fett kanske har omvandlats till muskler? JA, det vill jag tro! Men visst vore det roligare och lättare för kroppen att springa om det faktiskt var så att jag blev, i alla fall lite lättare. 

Springer, tränar och kämpar. Skam den som ger sig! 

När det sedan gäller Sara så har hon har en fulltecknad höst med en utmaning som gäller att prestera och hinna med golfen i skollaget utöver sina läxor i skolan. Hon går sitt sista år på High School så det gäller att försöka prestera så bra som möjligt (är dock inte helt säker på att hon förstår vikten och innebörden av det själv, ibland)? Ibland är det tålamodsprövande att diskutera framtid med en tonåring. Men, drar mig tilll minnes att jag själv inte alltid tog rätt beslut eller gjorde precis det som mina föräldrar önskade, så det kanske hör till? (Vare sig man vill det eller inte). Man vill ju bara sina barn så väl, så väl. Hoppas de förstår det och kanske uppskattar de det när de blir vuxna? (men förhoppningsvis innan). Däremellan vill hon ju naturligtvis hinna träffa Jacob så mycket som möjligt. Att hinna träffa oss är inte så noga (smile).

Lukas har många tunga ämnen i skolan detta år och dessutom läser han nu svenska åk. 9 på distans för att han skall få sitt slutbetyg i svenska. Det förenklar för honom då han skall söka in på gymnasiet nästa år. Han har mycket att göra och han får nog jobba på en del med svenskan på helger och lov tyvärr. Men han är disciplinerad och ambitiös så det ordnar han säkert.

Rikard jobbar på. Nu har han två resor till Sverige inbokade. Den första Sverigeresan åker han iväg på den här lördagen så då blir jag och barnen ensamma härhemma en vecka.