Stronger than yesterday
Kategori: Allmänt
Go, go, go! Hejar och peppar mig själv med meningar och ord som: fortsätt så, bra jobbat, härligt gjort, duktig tjej, kanon och heja dig Åsa! Jag peppar inte bara mig själv utan även min träningskompis Katarina. Vi peppar och inspirerar varandra och jag tycker vi är enormt fokuserade och duktiga för vi har verkligen kommit igång med träningen mer än lagom. Det är onsdag i dag och på veckans tre dagar har jag tränat 7 timmar med mycket crosstraining, styrketräning, en powerwalk på 5 km och en löprunda på 5 km. Det är så skönt och gissa om man njuter på kvällen då man lägger sig ner i sängen med sina ömma muskler och man sover väldigt gott.
Inte är jag någon muskelfantast
men jag vill verkligen bli starkare
Vete katten om jag har gått ner så mycket i vikt men lite utav omfånget har minskat både här och där och jag har blivit mycket starkare. Resten kommer väl senare om inte annat? Jag har tränat lite grann, eller ganska mycket periodvis under alla dessa tre år sedan vi flyttade hit till Kalifornien, men allt är relativt. Just nu är det träning med helt annan fokus på styrka och uthållighet och snart adderar vi smidighet och snabbhet och god kondition också. Yeeeeey! Skam den som ger sig! Måste säga att jag känner mig oerhört privilgerad som kan prioritera så mycket tid på träning. Bara att njuta så länge det varar!
Det går inte fort men visst ger träningen resultat
sakta, sakta (kanske lite för sakta) så formar sig
kroppen till det "bättre"
Har du inte kommit i gång med din träning så försök göra det! Hitta "din tid" och prioritera bort tv.-tittande eller något annat som kanske är ett tidsfördriv? Eller kombinera tv-tittande med träningscykel eller vad du nu har tillgång till om du måste vara hemma. Det är inte alltid lätt att hitta tid då man arbetar, har mindre barn (med allt vad det innebär), hus och annat som måste tas om hand och man är trött, trött och trött. Jag vet. Been there! För några år sedan var både jag och min man inne i en sådan fas. En dag bestämde jag och 2 manliga kollegor som jag arbetade med på distans att vi skulle komma igång och därför började vi med att anmäla oss till Göteborgsvarvet (jag hade aldrig sprungit så långt innan). Vi gjorde ett Excelark där man skulle fylla i sina träningstimmar varje dag (efter eget samvete). Varje 30 min. pass var 1 poäng och tränade man i regn så blev det dubbla poäng. Oj, vad roligt vi hade det och vilken morot det var. Alla ville verkligen vinna varje vecka med att ha mest träningspoäng. Alla vi tre bodde på olika orter så det gick inte att träna ihop men vi sporrade och trackade varann till 1000. Sitter med ett leende på läpparna då jag skriver detta för det var verkligen en himla rolig grej. Vi ville bli snabba (då vi skulle springa halvamarathon ett halvår senare) och alla vi tre ville gå ner i vikt. Det var endast ära och heder som stod på spel, men det räckte. Vi var taggade till tusen och gjorde vårt bästa för att träna mycket, bli snabbare, starkare och gå ner i vikt och herregud vad jag tränade (i regn, rusk, kyla, vintermörker, helger, vardagar, mörka kvällar och härliga ljusa vårkvällar. Alla på jobbet hade roligt åt "vår grej" och jag tro minsann att vi inspirerade en och annan kollega och inte minst inspirerade jag min man. Vi köpte gymkort och helt plötsligt tog vi oss tid att gå dit (tid och ork som vi trodde att vi inte hade). Men, visst har vi alla någon slags tid till någon form av träning var den än äger rum? Tiden och träningen varierar beroende på livssituation, för med små barn är det inte lätt att orka och hinna ibland. Vi blev experter på att planera middagar, göra storkok, storhandla och vi tittade extremt lite på tv - allt för att hinna tränna. Kunde vi inte träna ihop så alternerade vi och det gick. Det är så skönt, man mår sannerligen så mycket bättre och stresshormonerna kommer i schack, vill jag lova. Dessutom löser och bearbetar man en och annan fundering och ett och annat problem under träningens gång. Balsam för själen!
