swedishhousewifeincalifornia

Hjälp! Känner att latmasken har ett övertag över mitt liv just nu. Var sjuk för ett par veckor sedan och har sannerligen inte kommit igång med träningen i samma utsräckning som tidigare. I förrgår kväll avslutade jag mitt inlägg med att säga att jag skulle ut och springa. Tyvärr så kom jag aldrig ut! Mycket besviken på mig själv gick jag och lade mig den kvällen. Är det inte konstigt att det skall vara så svårt? De där första gångerna när det är så tungt, så tungt att ta sig sig ut och ännu jobbigare att springa! Men sen efter några gånger så går det lättare och lättare och det vet man ju. Varför är det då så svårt ibland att ta sig i kragen? Bara att konstatera att LATMASKEN är en riktigt ful filur som är mycket svår att sätta sig på när han väl fått ett grepp! Men nu har jag övervunit honom!  Igår eftermiddag övertalade jag Lukas att cykla med mig när jag sprang. Alla sätt är tillåtna! Jag vet nämligen att följer han med mig, blir det av och jag springer i ett bra tempo och lockas inte att gå! (kan ju inte visa att mamma är lat och ger sig så lätt)! Välbeprövat trick som funkar! Han ställde upp på det och det bev en dryga 3 km. runda. Skitjobbigt men nu är jag igång igen förhoppningsvis? Det enda som bekymrar mig är min höft som jag har haft besvär av till och från. (känner mig som en gammal tant) men faktum kvarstår. Det gör så ONT efter jag sprungit! Så deppigt! Funkar ganska bra när jag tar en powerwalk men när jag spelar golf så går man ju i fyra timmar = ca. 1 mil och d¨å brukar det kännas. Vet inte riktigt hur jag skall göra nu! Vila är förmodligen det enda som hjälper men det vägrar jag så idag åker jag till gymmet och kör en timme crosstraining, lite styra och om vädret tillåter så simmar jag. De lovar tyvärr åska här idag så vi får se hur det blir med simning?

Så trött på det här ostabla vädret som har varit här nu. Det brukar vara bara sol och värme här i maj månad men det har varit mycket moln och ingen vidare värme de senaste veckorna. Kring 20 grader. Helt ok men vi har blivit kräsna nu och vill ha mycket sol och värme, precis som det skall vara här!  Upp och nervända världen!

Igår hade jag annars en deppig dag. Kände mig totalt omotiverad till att göra någonting överhuvudtaget. Måndagsdepression på en tisdag? Inte vet jag men man har bara såna dagar ibland. Var inte direkt deppig men totalt omotiverad till att ta tag i någonting. Det blev en del chat tande med kompisar och lite telefonprat med släkt och vänner. Till slut blev det ändå en god middag serverad här hemma (efter löpningen).

Rikard kommer hem idag så vi får se vad det blir för gott till middag?

♥ Åsa